Löser en större lokalyta alla köproblem?

För första gången på 16 år hölls det förra helgen en öl- och whiskey mässa i Göteborg. En otrolig succé som blev till en bitter och frustrerande upplevelse för minst 1500 personer som köade i flera timmar på fredagskvällen utan att komma in. De ansvariga beklagade det uppkomna kaoset och förklarade att "i regel kommer bara 40 % av alla biljettköpare på första kvällen".
Men om man gör en enkel google sökning så inser man snabbt det enorma intresset på de mässor som varit sedan 2010, och att de flesta kommentarerna skrek ut om ett oändligt köande och trånga lokaler.
Nästa år lovar de ansvariga att ha större lokaler till förfogande. Men är det verkligen det bästa sättet att lösa kö problemet på?
Kanske är det så att man borde lägga mer tid på att förstå de som skulle kunna tänka sig att komma på ett liknande event. "Mässdeltagare" är alldeles för grovkornigt, vi måste förstå olika aspekter av en mässdeltagare. För vissa är det viktigt att vara först på plats, för andra är det mer viktigt att man "lär sig" om de olika tillverkarnas filosofier och drivkrafter, och för någon annan är det möjligheten att få bra priser på utrustning för det egna hemmabryggeriet.
Kanske tänker man fel om man bara försöker öka själva storleken på mässytan.
Som Kravingenjör kan man använda sig av en så kallad bisociation: en association som bygger på lateralt tänkande enligt devisen från Ezra Pound: "Genius is the capacity to see ten things where the ordinary man sees only one"

Hur ser det ut när du köper biljetter till en konsert?
Oftast delas konsertlokalen in i olika områden med olika egenskaper (exempelvis närhet till scenen, balkong, VIP-lounge...) alla med olika priser. Den differentiella prissättningen är "naturlig" och alla vet att man får det man betalar för.
Vad skulle hända om de ansvariga för öl och whiskey mässan använde sig av en differentierad prissättning för insläppstiden?
Detta skulle ge arrangörerna möjlighet att styra antalet besökare till olika tider, med möjlighet att höja priset på vissa biljetter. Om man inte vill skapa en VIP respektive non-VIP indelning av besökarna (vilket kanske en bra genomförd kundmodellering skulle rekommendera), kan man släppa alla olika typer av biljetter på ett givet datum och låta "först till kvarn" gälla fullt ut.

Ju mer man vet om sina kunder och ju mer differentierad och smart struktur man skapar, desto större chans är det att man kan skapa den bästa möjliga upplevelsen på ett mer medvetet och strategiskt sätt.

Viktigast är kanske inte att bara försöka förbättra eller utöka det man redan gör, utan även ta ett steg tillbaka och tänka nytt.
Vi får se hur det ser ut vid nästa mässa.

Kom och köp det jag har att sälja!

Det flödar av information i varje stund. Hur fångar man någons intresse för det man vill förmedla? Om vi accepterar det faktum att vi har ett antal SEKUNDER på oss att göra ett intryck, så är det häpnadsväckande när man möts av en löpsedel med rubriken "Nattens nyhetsdrama".

Grundidén med en rubrik är givetvis att vara sammanfattande, på ett mer eller mindre klurigt sätt. Tidningsrubrikers inre drivkraft är i regel att vara maximalt informativa, ungefär som GP löpet på bilden nedan: "18-åring dog av vanliga p-piller".

Tendensen att antingen hänvisa till en webbplats eller att på meta-nivå beskriva det som kommer att förmedlas, visar på en bristande kunskap om hur effektiv kommunikation fungerar.

Kommunikation kommer från latinets "communicare": att dela något med någon eller att ha något gemensamt. Att berätta för dig att jag kommer att berätta något för dig, är ju löjligt och urholkar förtroendet för kommunikationssituationen och för mig som förmedlare av information. I vissa fall kan det även kännas som om någon medvetet "förolämpar din intelligens".
Att en kvällstidning innehåller kvällens och nattens nyheter är väl en självklarhet!

Därför blev jag glatt överraskad denna morgon när en utdelare av Metro , inte bara skrek "dagens Metro !", (så att jag lockas till att fråga om hon även erbjuder gårdagens Metro eller nästa veckas Metro). Istället frågade hon om jag vill läsa mer om "Bombdåden i Boston" .

Att hon delade ut gratistidningar syntes tydligt på västen. Hon valde att utnyttja den sekund av uppmärksamhet som hon hade med mig, till att verkligen förmedla något personligt (valet av frasen) av innehåll och värde för mig som "kund".
Självklart tog jag en tidning och berömde hennes informativa framtoning.

Utnyttja chansen att verkligen kommunicera och våga vara personlig!

skillnaden mellan att slå rätt slag och att spela med passion!

Jag är uppvuxen med progressiv musik. Inte PROG-PROG av typen Blå Tåget och Nationalorkestern, utan "RIKTIG" symfonisk prog. Vi pratar om (gamla) Genesis, Yes och King Crimson. Jag kan sakna dessa tongångar av mellotroner och lååååånga låtar, långt från radio-pop, menlösa melodier som ska passa i skvalradio utan aktiv lyssning, och auto-tuning :-(

Här pratar vi om "RIKTIG" musik. Svårspelat. För musiker. Man får jobba lite för att hänga med!

Så när genesis-coverband kommer till Göteborg, då är jag på!
Jag har varit på det italienska bandet "the Watch" ett flertal gånger. Riktigt bra! De spelar även egna låtar som är inspirerade av eran.
Ett annat band som är riktigt intressant är "the Musical Box" från fransktalande Canada. De har för avsikt att återskapa Genesis gamla shower in i minsta detalj, och har även fått en del av deras kostymer, ljusriggar och instrument.

Konserten med "The Musical Box" i Lisebergshallen i fredags (14 april) inleddes med en film som visade på hur deras forskningsarbete gått till. Jag har sett en hel 2 timmars dokumentär om detta, så jag var inte speciellt attraherad över upplägget.

Filmen hade även effekten (för mig) att jag ytterligare fokuserade på om deras "tolkning" var exakt eller om det kändes som om de "plagierade". Förra gången jag såg dem (2003?) så släcktes ljuset och jag bara kastades in i musiken. Det kändes som att filmen försatte mig i ett tillstånd av "jämförande" istället för "avnjutande". Vilket INTE ger samma konserteffekt!

Vi kan kanske lära oss av detta. Ibland kanske vi inte ska "förklara ihjäl" fenomen och analysmetoder, utan bara köra på och ge järnet.

Shut your mind up!...and enjoy the ride!

En ytterligare känsla var att rytmiskt så lät det ganska bra. Varje slag som trummisen slog var korrekt. Men det saknades passion. Faktum är att om man spelar i exakt rytm så svänger det inte!

Den förra trummisen (Martin Levac) som var med i bandet mellan 2002 till 2007 var gruppen klart bättre! Dessutom så spelade han med ett vänster-set, det vill säga med hi-haten till höger, precis som Phil Collins i orginal uppsättningen. Små detaljer, men viktiga.
Framförallt så minns jag att han inte bara spelade korrekt, han spelade även med PASSION!

Det gäller att spela med PASSION och ibland inte "helt korrekt". På samma sätt som ett KONTRAKT inte kan göra dig passionerad över en förändring, även om det är tillfullo uppfyllt. Om passionen saknas, så gillar jag inte förändringen. En kravingenjör skriver inte "ett kontrakt", vi ser till att upplevelsen för de som ska uppleva förändringen blir maximalt njutbar. Det handlar om att få det att svänga!

Gör inte bara jobbet, gör det med passion!

Sätter du menyn på fönstret?

Gick förbi en restaurang i centrala Göteborg och var tvungen att stanna till och dra på smilbanden. Restaurangen hade skrivit ut lunchmenyn på papper och klistrat upp den på de stora fönstrena som vätte mot gatan.
Man förstår deras vilja att skylta med dagens lunch, men vad blev effekten?

Tänk dig att du sitter och äter vid ett bord intill fönstret. Engagerad i ett samtal eller i egna tankar, så sneglar du troligtvis ut genom fönstret och ser människor som går förbi. Att sitta ner och betrakta stadens puls är en av storstadens njutningar. Tänk dig att sitta på ett café i Paris och betrakta, lyssna och njuta av livet.
Om någon skulle ställa sig en halvmeter framför dig och stirra på något placerat precis ovanför ditt huvud, så skulle det givetvis bryta "magin".
På samma sätt är det onaturligt och "störande" att en person står och läser en meny precis framför fönstret vid ditt bord.

Ett annat exempel är en restaurang som placerat ett bord precis bredvid dörren till toaletten. Dörren stängde sig inte själv, utan ofta blev stående halvöppen efter någon trängts sig förbi bordet för sitt pressande ärende.

Varje aktivitet och förändring av ett tillstånd (exempelvis att sätta upp menyn på fönstret) påverkar existerande tillstånd och processer.
När folk flyttar från fönsterbordet eller från bordet vid toaletten till en annan plats, borde någon reagera.
Varför är det så svårt att sätta sig in i ett scenario och hur det skulle upplevas att vara i den givna situationen?
Och varför når inte återkopplingen fram till de som ansvarar för situationen?

Kanske ska vi se dessa situationer som tillfällen för oss "kunder" att träna på att vara tydliga, att förklara och resonera om upplevelser och förväntningar.

Det handlar inte om att "klaga" utan om att ge information som kan förbättra verkligheten.

Börja träna redan idag!

Jag fick höra om en trevlig "extension" på historien ovan (thanx!):
Personalen hade satt veckans lunch meny på skjutdörrarna till ingången till Restaurangen. Problemet var att dörren öppnades automatiskt när någon närmade sig den för att läsa menyn...

Krav och politik

Den ultimata användningen för en kravingenjörs verktygslåda av kunskaper, är att tillämpa den på samhället och inom politiken. På ett sätt är det häpnadsväckande att man inte använder sig av "state of the art Requirements Engineering" för att hantera komplexa problem, oavsett VAR eller i vilket sammanhang de råkar dyka upp... och det förändringsarbete som sker kontinuerligt inom statliga verk och i lagstiftande utskott behöver, enligt min mening, verkligen hjälp!

Att representera komplexitet i en 1000-sidig rapport (som ingen har tid att läsa eller sätta sig in i) är inte bara dumt på gränsen till det infantila, utan på gränsen till tjänstefel!

Om du står inför komplexa samband av tillståndsförändringar, kontroll logik, kausala interaktioner, är det urbota dumt att enbart SKRIVA om det.

Som medborgare drabbas vi alla av lagar och förordningar som verkar helt tagna ur luften utan någon gedigen tankeverksamhet som grund.

Exempel är den senaste lagen om tv licens. Jag vill gärna träffa den person som köpt en ny telefon med avsikten att primärt titta på tv1 och tv2!

Ett annat exempel är den så kallade Zebralagen. För att minska antalet olyckor vid övergångsställen, lagstiftade man om förtur för fotgängare. Med det fantastiska resultatet att antalet olyckor ÖKADE. Varför då?
Jo, vi människor är VANEDJUR, som snabbt anpassar oss till nya förhållanden om förtur och dessutom alltid tänjer på existerande regler. Det innebär att de allra flesta av oss INTE går i räta vinklar, utan snabbaste/kortaste vägen över gatan. Det räcker således med med att vi ser de vita strecken för att vi ska stega ut mitt i gatan. Om en bil kör på mig så är det inte mitt fel, jag har ju rätten på min sida...

Därför är det uppfriskande med indikationerna från Motorförarnas Helnykterhetsförbund (MHF) att de inte rakt av accepterar det nya förslaget om förtur för cyklister.
Vis av erfarenhet borde man givetvis tydliggöra målen med den tänkta förändringen och definiera mätbara indikatorer för succé. Varför inte skapa ett antal essentiella scenarion som man sedan testar i verkligheten i en mindre skala i en övervakad miljö för att skapa ett verkligt "proof of concept", så att inte hela den kausala kedjan bygger på falska förutfattade meningar och idéer om beteende och interaktion.

Tänk om man gjort så när man designade det nya biljettsystemet till spårvagnar och bussar i Göteborg!

(GöteborgsPosten 130403)