Det är ganska intressant att vissa begrepp kan få oss att tänka i en viss riktning och nästan helt utesluta kritik och helhetssyn.
Kryptering är ett sådant ord. Om någon säger att du kan kryptera dina filer funderar du troligtvis på HUR du ska använda programmet och om det fungerar i din aktuella situation med de arbetsuppgifter som du har. Kanske funderar du även på hur användningen "skalar" till en användning i hela projektet / organisationen.
Men tänker du på om programmet verkligen fungerar och vad det får för konsekvenser om vi verkligen tror att krypteringen är säker. Aktiviteter för en ökad säkerhet kan således ge totalt motsatt effekt. Om vi tror att en LÖSNING helt svarar upp till våra BEHOV så har vi lurat oss själva. Om vi inte stannar upp och VERKLIGEN förstår behovet och hur behovet ändras av olika externa händelser och beslut, och skapar MÄTBARHET kring att den valda lösningen är "den bästa möjliga", då lurar vi oss själva. Eller så tänker vi exakt så som "vissa strukturer ovanför oss" vill att vi ska tänka. De som äger begreppen och indirekt styr våra tankar och vårt beteende.
Att skapa kryperingsprogrammvara (lösningar) med inbyggda bakdörrar för enkel dekryptering och att se till att alla tror att den föreslagna lösning är själva behovet. Att vi krypterar för krypterandets skull, inte för att säkra att obehöriga inte får tillgång till data och information som är avsedd för en privat gruppering.
På samma sätt är det med alla "små informationselement". Var för sig är de ofta harmlösa, men som en pusselbit i en större informationsbild som sätts ihop automatiskt, då är varje del lika viktig!
Vem vill få oss att tro att det lilla inte har betydelse och vill få oss att tänka på "lösningar" istället för att undersöka och validera det verkliga behov och kräva tydlig mätbarhet?
Äg begreppen! Kräv tydlighet! Tvinga fram mätbarhet!
Drunkna inte bara i användandet av en färdig lösning!
