avtrubbat tänkande i en zoobutik

- Underbart! Härligt att du servar våra kaffemaskiner! Du är för mig den viktigaste personen i hela huset!, sa jag till servicekillen på jobbet som åtgärdade den felanmälda kaffemaskinen.

Helt ärligt ser jag inte varför man ska behandla människor olika utifrån deras yrke, och jag försöker alltid se människan i ett sammanhang. Att inte säga något alls och ta serviceteknikerns arbete "för givet" tycker jag inte är bra. Faktum är att det är mycket som måste fungera för att helheten ska "må bra".

Dessutom gillar jag att prata med folk och att ställa så kallade "inbjudande frågor". Inte VARFÖR de gör något eller VAD de jobbar med, utan hur de gillar att spendera sin tid och hur det kommer sig att de tänker som de tänker och gör det de gör!
Att försöka förstå eller få en glimt av en persons "inre karta", är en spännande resa och man lär sig lika mycket om sig själv som om den andre personen.

Åter till vår kära kaffemaskinsfixare.
- Jag hade en zoo butik på söder i nästan trettio år, innan de nya EU reglerna infördes och tvingade alla små butiker att gå en "utbildning" på hur man hanterar djur och certifiera sig. Bara den kostade nästan 100 lakan, så jag kunde inte fortsätta. Det blev för dyrt med alla ändringar!

Jag frågade givetvis mer om hans erfarenheter av att äga en butik med djur och hur han upplevde tvånget på certifieringen. Denna typ av statligt införd styrning brukar leda till stora förändringar, och inte sällan till helt andra effekter än vad som var tänkt från början.
Nu kände jag inte till hur man tänkte innan lagen klubbades igenom eller hur man tolkade världen (vilka "glasögon" som valt att ta på sig innan man analyserade problemet) och vilken nytta som åtgärderna var tänkt att tvinga fram. Däremot blev jag genast intresserad av vad åtgärden fått för effekter, och ställde givetvis frågor kring hur min "zoo-kaffe-kille" resonerade kring förändringarna som skett sedan han sålde sin verksamhet.

Det visar sig att det som förr var zoo-butiker med DJUR, numer i de flesta fall är distributörer av FODER och tillbehör och mycket sällan har levande djur. Dessutom är de tidigare djurbutikerna som drevs av personer passionerade för djur och trodde på glädjen och nyttan av att ta hand om ett husdjur, nu uppköpta av större företag. Dagens butiksägare äger sällan butiken utan "står i kassan och tar betalt".

Min nyvunne zoo-kaffe-kille" berättade för mig att han ofta går in i butikerna och ställer frågor till personalen som han tycker att en Zoo-butik ska ha koll på. Oftast kan de inte kan svara på dessa frågor. Då lämnar han butiken i avsky.

Förstår vi egentligen vad vi gör när vi inför regler och styrmedel? Har någon analyserat och tänkt till före och mäter man effekterna på den ändring som tvingats fram? Var det butiker med okunniga kassörskor som inte kan något om djur som vi ville ha? Ville vi gå över från husdjursaffärer till foderbutiker? Hur tänkte man då? Påverkas vi av denna syn och förändringen av zoobutikernas roll i samhället? Är det en skillnad på en ett barn som vuxit upp i en familj med ett husdjur och på de som inte haft djur i sin närhet när de växte upp? Är Zoobutikens funktion viktig i ett samhälle?

Detta är givetvis bara ett enkelt exempel. Det finns andra mer "jobbiga" frågeställningar som vi borde analysera och försöka förstå. Användning av mobiler och uppkopplade enheter. Hur påverkas vi som människor och som samhälle med tiggeri som ett "naturligt inslag" på våra gator? Hur påverkas våra skönhetsideal och vår på "verkligheten" av att ALLA (just det, alla!) bilder som trycks i tidningar och magasin "manipuleras" på något sätt?

Vi måste tänka efter före! Vi ska ha en plan för hur vi tror att en förändring ska påverka helheten, och vi ksa sedan MÄTA och analyserar förändringen. Det är enda sättet att säkerställa ett förändringen verkligen blev en förbättring, och att vi faktiskt tar chansen att lära oss av alla misstag.

Misstag och feltänk gör vi hela tiden, frågan är bara om vi har skapat förutsättningar för att lära oss något av dem och att göra bättre nästa gång.

Försök aldrig lösa ett problem utan att första sammanhanget i vilket någon (vem?) definierat själva problemet. Och innan du på börjar arbetet med att skapa lösningen, köp champagne och sätt fast ett kuvert på på flaskan.  I kuvertet ska du skriva ner när du har tillåtelse att öppna flaskan. Hur världen ser ut när du kan utbrista: Yes, we did it! vi fick den effekt som vi önskade, vår lösning fungerade!

Nästa gång jag köper kattmat till vår perserkatt, ska jag fråga kassörskan vilket djur hon/han gillar mest.
Givetvis med en liten tanka på en viss "dead parrot".

Vilket tåg går snabbast till Stockholm?

Sedan i början av året har jag jobbat i Stockholm och veckopendlat med tåg. På morgonen har jag som ”kund” till SJ, valet mellan direkttågen som avgår 05:55 eller 06:00.

Det finns flera olika typer av resenärer som alla har egna strategier kring dessa tåg och resonemangen varierar ibland på individnivå.

Många inser snabbt att Sverige har en ganska dålig nivå på sin infrastruktur. Det finns exempelvis inget riktigt snabbtåg mellan Göteborg och Stockholm, bara ”snabbare tåg som kan luta i kurvorna”.
Men alla delar på samma spår. Snabbtågen kör på samma spår som de betydligt långsammare pendeltågen och lokaltågen. Det får mig genast att försöka visualisera hur ett tåg skulle se ut, som kunde köra om ett annat tåg på SAMMA spår. Ser du det framför dig?

De flesta vana resenärer vet om att ”tågtid” är en annan dimension och förbereder sig på att ”gå in i bubblan” och man kan välja att slumra eller (som jag) plocka fram böcker, läsplatta, dator och en sinnestämning passande Transibiriska järnvägen. Det är som det är. Man kommer fram när man kommer fram. Man dör när man dör, men jag lever just nu. Typ.

Däremot så finns det ett grundläggande logiskt antagande (assumption) som alla antar gäller för  direkttågen 05:55 och 06:00. Det tidigare tåget kommer att anlända till Stockholm FÖRE det senare, eftersom man inte kan köra om på spåret och eftersom de båda tågen är av samma typ och normalt sett har samma prioritet, dvs. det ena blir inte på regelbunden basis omkört av det andra vid en station (där tågen faktiskt kan köra om varandra...tänk depåstopp!)

Många har dessutom för vana att surfa in på SJ:s hemsida och se om det finns anledning att åka till Landvetter istället för centralstationen.Och i tisdags var det en urspårning i Södertunneln nära Stockholm. Flera dagar till att förbereda sig för en lång tågresa med andra ord.

Men man trodde inte att 05:55 tåge skulle visa sig komma fram till Stockholm minst en timma senare än 06:00 tåget. Hur då?

Jo tänk efter lite nu!

... och lite till

...

För att avlasta Södertunneln leds ”vissa” tåg om via Västerås! Och vilka dessa tåg är visas givetvis inte på hemsidan utan beslut tas i sista stund.

Påhittig personal på tågen gjorde dock det möjligt till byte av tåg på den sista stationen innan den alternativa resvägen påbörjades.

Men det intressanta är de förutfattade meningarna som vi alla går och bär på och som triggar beteende och aktiviteter på ett schematiskt sätt.

Det får mig att fundera på alla andra assumptions som vi mer eller mindre integrerat i vårt medvetande och som varande en del av det som vi tycker är ”normalt”

Så nästa gång kanske du frågar efter vilken väg som direkttåget tar, inte bara avgångstiden.

Förstå drivkrafterna och bjud in till något spännande!

Alla vill göra ett avtryck. Skapa eller göra något som bryter det kontinuerliga flödet av vardagshändelser. Det kan vara att synas eller skapa något extraordinärt, eller bara lyssna och betrakta något som kan definieras som vackert. Jag pratar inte om de som förverkligar sig själva genom att köpa nya vitvaror eller genom att kakla sovrummet eller taket i hallen...

Jag pratar om att förstå drivkrafter.

Vad är det som driver människor till att göra saker som är negativa för andra? Om vi är villiga att lägga tid på att analysera och utforska olika gruppers drivkrafter och tankemönster, kan vi bryta det som upplevs som negativt av samhället idag, och istället erbjuda möjligheter till förverkligande på olika "scener" som passar de aktuella drivkrafterna som hand i handske.

Men först gäller det att kunna prata språket, förstå vilka fraser och vilka tankekedjor som gäller i den aktuella grupperingen. Förändring är något som man bjuder in till, med en inbjudan som är attraktiv och känns spännande för mottagaren, inte något som man slår i huvudet på folk med stenhårda lagar och åtstramande riktlinjer.

När man ser saker som funkar blir man varm i hjärtat och inser snabbt att förutsättningarna för att skapa en kreativ spiral som snurrar åt "rätt håll" (vilket håll det nu är och vem som nu ha rätten att definiera det ;-)

I Stockholm cyklar jag dagligen genom Rålambshovsparken. När hösten börjat ta plats och sprider mörker och regniga kvällar omkring sig, är det underbart att se skateboard och "action-folket" precis som vanligt. Lite mer kläder på kroppen, men med samma härliga gemenskap och lekfulla upptäckarglädje och spridande av nya tricks och sätt att åka bräda.

Men hur kan de åka ute i mörkret om det regnar?

Någon har tänkt till och skapat en actionpark under Lilla Västerbron. Med kraftiga lampor som lyser upp hela natten. Ett område som annars skulle varit både fult och "farligt", blir helt plötsligt både spännande, levande och urbant vackert! En mötesplats där man kan träffas och synas och vara.

Kreativ glädje under lilla Västerbron en regnig höstkväll!

Om man har problem med klotter varför inte försöka förstå drivkrafterna hos de som klottrar istället för att jaga dem med polis och satsa massor av pengar på klottersanering?
Vad skulle hända om man skapade ett 2 meter högt och 10 meter brett plank som var öppet för "street art" och att en grafitti-konstnär är deltidsanställd för att sköta väggen som byts ut varje månad. Han/hon filmar när folk utför sina målningar och mer eller mindre elaborerade tags, redigerar filmen (klipper den snyggt och kanske ökar hastigheten på vissa moment) och postar på väggens egna blogg/instagram sida. Om alla dessutom vet om att de 100 bästa målningarna kommer med i en kommunalt finansierad eller företagssponsrad graffitibok, där alla som målat kan rösta fram de målningar de tycker bäst om. Och när väggen byts ut kan målningar skäras ut och auktioneras ut.

Skulle det ovan skissade exemplet kunna vara en plattform för klotterungdomars drivkrafter att blomma ut på?

Om vi tror att det finns en chans att det kan vara så, är det nästan kriminellt att vi inte gemensamt försöker skapa liknande omgivningar!

Kan du genom enkla medel skapa något liknande i din omgivning eller på din arbetsplats.

Har du lagt ner tid på att förstå drivkrafterna bakom ett fenomen eller är du helt fokuserad på att "mota bort", reglera eller "åtgärda"?

Vissa begrepp får oss att sluta tänka

Det är ganska intressant att vissa begrepp kan få oss att tänka i en viss riktning och nästan helt utesluta kritik och helhetssyn. 

Kryptering är ett sådant ord. Om någon säger att du kan kryptera dina filer funderar du troligtvis på HUR du ska använda programmet och om det fungerar i din aktuella situation med de arbetsuppgifter som du har. Kanske funderar du även på hur användningen "skalar" till en användning i hela projektet / organisationen. 

Men tänker du på om programmet verkligen fungerar och vad det får för konsekvenser om vi verkligen tror att krypteringen är säker. Aktiviteter för en ökad säkerhet kan således ge totalt motsatt effekt. Om vi tror att en LÖSNING helt svarar upp till våra BEHOV så har vi lurat oss själva. Om vi inte stannar upp och VERKLIGEN förstår behovet och hur behovet ändras av olika externa händelser och beslut, och skapar MÄTBARHET kring att den valda lösningen är "den bästa möjliga", då lurar vi oss själva. Eller så tänker vi exakt så som "vissa strukturer ovanför oss" vill att vi ska tänka. De som äger begreppen och indirekt styr våra tankar och vårt beteende. 

Att skapa kryperingsprogrammvara (lösningar) med inbyggda bakdörrar för enkel dekryptering och att se till att alla tror att den föreslagna lösning är själva behovet. Att vi krypterar för krypterandets skull, inte för att säkra att obehöriga inte får tillgång till data och information som är avsedd för en privat gruppering. 

På samma sätt är det med alla "små informationselement". Var för sig är de ofta harmlösa, men som en pusselbit i en större informationsbild som sätts ihop automatiskt, då är varje del lika viktig! 

Vem vill få oss att tro att det lilla inte har betydelse och vill få oss att tänka på "lösningar" istället för att undersöka och validera det verkliga behov och kräva tydlig mätbarhet? 

Äg begreppen! Kräv tydlighet! Tvinga fram mätbarhet! 

Drunkna inte bara i användandet av en färdig lösning! 

Köp en ny bilstol!

Jag har en gammal bil från 2001. Den puttrar på ganska bra med liten miljöpåverkan (Toyota) och jag kan lasta in massor av monoski i dess skåpbilsliknande bagage. Jag är inte orolig för att jag någon ska repa lacken eller stjäla den. Men jag sitter ganska dåligt i det mjukt stoppade förarsätet. Det är inte bara att det blivit nedsuttet av en tung viking, utan själva designen är skapad med en fåtölj som förebild. Men vänta nu! 

Varför är det självklart att man ska sitta "bekvämt", mjukt och pösigt som i en tv-soffa? 

Om den mjuka fåtöljen vore optimal så borde formel 1 förare ha maximalt mjuk stopping I sitsen, vilket de inte har! 

Och om man hoppar till en annan domän, men likväl associerat till "sittandet", cykling, så kan man direkt konstatera att de som cyklar exempelvis Vätternrundan inte har bytt cykelsadeln mot en fåtöljsits. 

Vad innebär det egentligen att sitta? Alla som ägt en Brooks lädersadel och nyttjat den regelbundet ett antal år, kan se vad jag är ute efter. En lädersadel brukar tydligt visa var de två sittbenen är belägna. De syns som "avtryck" i sadeln. 

Varför är inte sittbenen i fokus även för designen av bilsätet? 

Hmmm... Varför inte sätta en cykelsadel i bilsätet och pröva? 

Underbart! 

Klart intressant känsla att verkligen känna att man sitter även när man kör bil! 

Så vad lärde jag mig av detta? 

1. Kombinera tankar och idéer från olika domäner. 

2. Försök resonera och förstå situationen bortom "så som det brukar vara". 

3. Formulera en testbar hypotes och skapa en tillhörande prototyp. 

4. Fundera på hur mätningen ska gå till för att kunna säga att experimentet var lyckat. 

5. Testa och utvärdera enligt den uppställda hypotesen. 

Hur det gick? 

Jag sitter hädanefter på cykelsadel även i bilen ;-) 

Allt har en konsekvens

Ibland studsar jag till och avlossar svavelosande tirader som får krukväxterna att vissna. 

Senast det hände var när jag läste om en synskadad man som tvingas betala tv-avgift eftersom han har en dator som hjälpmedel.
Vad är det för fel på de som jobbar fram dessa lagar?
Kan de åtminstone genomföra en enkel konsekvensanalys!
Om vi gör aktiviteten A eller klubbar igenom lagen L, vilka målgrupper kommer att påverkas positivt, vilka påverkas negativt och vilka berörs inte alls?
Vilka händelser kommer naturligt uppstå av den aktuella förändringen? Vilka effekter är positiva (för vem?) och vilka är negativa?
Hur ska man hantera de negativa effekterna av förändringen? Vilken strategi skall man följa och hur ska förändringarna kommuniceras? Äger man de begrepp som används så att alla definitioner blir klara och tydliga?
Jag skulle vilja att alla politiska beslut hade ett offentligt "motiveringsdokument" med en tydlig konsekvensanalys, begreppsdefinitioner, Nöjdhetsvillkoren för satsningen och hur man tänkt MÄTA att man verkligen uppnått de förväntade resultaten.

Många beslut och förändringar känns patetiska med total avsaknad av insikt och professionalism.

Hur länge ska vi låta det pågå?

Suboptimering är ett gissel som vi måste utrota! Vi måste försöka förstå hur delarna hänger ihop och skapar en helhet.... och skapa en gemensam förståelse för och debatt kring hur vi vill att helheten ska se ut!

Om politikerna inte klarar av att skapa ett underlag för resonemang om kommunikation, se till att hyra in någon som kan!

Varför inte en professionell Kravingenjör?

känns det jobbigt att läsa artikeln när den är vriden 90 grader? 

VAR letar du efter det du tappat?

Berättelse om mannen som tappat sina nycklar och letar där det är ljust istället för där han troligtvis tappade dem, är en klassiker!
Vi vet ju alla att den första frågan vid ett problem INTE borde vara "VARFÖR" utan snarare "HUR ser situationen ut i vilken problemet uppstår? " och "VILKA externa entiteter bidrar eller kräver information, data som kan påverka helheten? ".
Och ändå sitter jag där som ett fån och inser hur lösningsorienterad jag är och hur svårt jag har att "walk the talk".

Låt mig beskriva (en del av) situationen.
Ett underbart väder (blå himmel och sol), barfota i det gröna gräset, solstol och min Nexus 7 läsplatta i handen laddad med spännande läsning (bland annat Lean UX av Laura Klein)... och något gott att dricka i kylväskan ;-)

Men läsningen på platsen blir inte angenäm. Det räcker givetvis inte med att plattan realiserar funktionen att visa den lagrade texten på skärmen. Jag vill även att kvalitetsattributet "läsbarhet med avseende på ljusstyrka" når ett mätvärde som ligger på rätt sida om gränsen för "tillräckligt bra".
Min spontana varför-fråga ledde mig genast in i detaljerna och in i inställningarna. Genom att slå av den automatiska inställningen av ljusstyrkan kunde jag "hacka fram" en lösning.
Trodde jag.
Men när jag vände på plattan till horisontellt läge så bleknade skärmen så mycket att jag inte kunde se något alls.
Varför?
Jag fortsatte således min problemlösande fokusering för att "gå till djupet med problemet". Detaljeringsgraden på det jag letade efter närmade sig per automatik mer och mer frågeställningar kring kodning och detaljer kring hur själva ljussensorn fungerar på Nexus 7 och om mina extrainstallerade kontrollappar på något sätt krockade med en varandra.
Utan att veta om det så drev jag längre och längre från en lösning och snarare mot ominstallation, nya appstyrningar och egen kod. Detaljer, detaljer, detaljer!

I sista stund så hejdade jag mig och tog ett steg tillbaka. Istället för den detaljdrivande och förrädiska frågan VARFÖR, så verbaliserade jag högt för mig själv: "HUR ser situationen ut i vilken problemet uppstår?
Först då såg jag ett möjligt kausalt samband.
På skärmen har jag en skyddande film. Och i solen hade jag givetvis min ubercoola sportglasögon med nedfällbart polariserat mörkt glas för skydd mot "studsande solstrålar" när man läser.
Situationen blev plötsligt intressant och liknande en annan situation där jag testade om ett par solglasögon var polariserande eller inte genom att titta på en text. När jag vred på texten så skulle den "försvinna" i och med att den var polariserad!
Eftersom polarisering kan liknas vid ett "horisontellt rutnät", så innebär det att om man vrider två polariseringar mot varandra, så blockerar de varandra!
De två scenariorna liknade varandra.
Inspirerat av denna insikt fällde jag upp de polariserande glasen och voilà!
Jag såg texten perfekt!

Den "borrande varför frågan" ledde mig in i ett tidsslukande hål av detaljer.

Frågan om "HUR situationen såg ut i vilken problemet uppstod" , gav en direkt, effektiv och naturlig lösning.

Det skrämmande är att borrandet på djupet är både kul och spännande och ger ofta "en känsla av kontroll". Men tyvärr så löser man oftast inte rätt problem utan skapar snarare nya.

Tänk på det nästa gång du kastar dig direkt in i komponenterna och börjar skruva på detaljerade parametrar för att hitta en lösning.