VAR letar du efter det du tappat?

Berättelse om mannen som tappat sina nycklar och letar där det är ljust istället för där han troligtvis tappade dem, är en klassiker!
Vi vet ju alla att den första frågan vid ett problem INTE borde vara "VARFÖR" utan snarare "HUR ser situationen ut i vilken problemet uppstår? " och "VILKA externa entiteter bidrar eller kräver information, data som kan påverka helheten? ".
Och ändå sitter jag där som ett fån och inser hur lösningsorienterad jag är och hur svårt jag har att "walk the talk".

Låt mig beskriva (en del av) situationen.
Ett underbart väder (blå himmel och sol), barfota i det gröna gräset, solstol och min Nexus 7 läsplatta i handen laddad med spännande läsning (bland annat Lean UX av Laura Klein)... och något gott att dricka i kylväskan ;-)

Men läsningen på platsen blir inte angenäm. Det räcker givetvis inte med att plattan realiserar funktionen att visa den lagrade texten på skärmen. Jag vill även att kvalitetsattributet "läsbarhet med avseende på ljusstyrka" når ett mätvärde som ligger på rätt sida om gränsen för "tillräckligt bra".
Min spontana varför-fråga ledde mig genast in i detaljerna och in i inställningarna. Genom att slå av den automatiska inställningen av ljusstyrkan kunde jag "hacka fram" en lösning.
Trodde jag.
Men när jag vände på plattan till horisontellt läge så bleknade skärmen så mycket att jag inte kunde se något alls.
Varför?
Jag fortsatte således min problemlösande fokusering för att "gå till djupet med problemet". Detaljeringsgraden på det jag letade efter närmade sig per automatik mer och mer frågeställningar kring kodning och detaljer kring hur själva ljussensorn fungerar på Nexus 7 och om mina extrainstallerade kontrollappar på något sätt krockade med en varandra.
Utan att veta om det så drev jag längre och längre från en lösning och snarare mot ominstallation, nya appstyrningar och egen kod. Detaljer, detaljer, detaljer!

I sista stund så hejdade jag mig och tog ett steg tillbaka. Istället för den detaljdrivande och förrädiska frågan VARFÖR, så verbaliserade jag högt för mig själv: "HUR ser situationen ut i vilken problemet uppstår?
Först då såg jag ett möjligt kausalt samband.
På skärmen har jag en skyddande film. Och i solen hade jag givetvis min ubercoola sportglasögon med nedfällbart polariserat mörkt glas för skydd mot "studsande solstrålar" när man läser.
Situationen blev plötsligt intressant och liknande en annan situation där jag testade om ett par solglasögon var polariserande eller inte genom att titta på en text. När jag vred på texten så skulle den "försvinna" i och med att den var polariserad!
Eftersom polarisering kan liknas vid ett "horisontellt rutnät", så innebär det att om man vrider två polariseringar mot varandra, så blockerar de varandra!
De två scenariorna liknade varandra.
Inspirerat av denna insikt fällde jag upp de polariserande glasen och voilà!
Jag såg texten perfekt!

Den "borrande varför frågan" ledde mig in i ett tidsslukande hål av detaljer.

Frågan om "HUR situationen såg ut i vilken problemet uppstod" , gav en direkt, effektiv och naturlig lösning.

Det skrämmande är att borrandet på djupet är både kul och spännande och ger ofta "en känsla av kontroll". Men tyvärr så löser man oftast inte rätt problem utan skapar snarare nya.

Tänk på det nästa gång du kastar dig direkt in i komponenterna och börjar skruva på detaljerade parametrar för att hitta en lösning.